Admantine
Jag fick diagnosen ADD och panikångestsyndrom 2014. Jag har äntligen fått bekräftat vad jag alltid trott, att jag är lite annorlunda än andra "normala".
Nu har livet blivit ännu jobbigare för nu tror alla att jag skyller på min diagnos… Det är väldigt trist. Men jag kämpar på med att försöka ändra på sådant som stör både mig själv och andra…
Uppdatering: Fick äntligen en psykolog 2019. Efter 3 besök frågade han om jag ville genomgå utredning för Aspergers Syndrom då han hade stark misstanke om det. Utredningen visade en klockren Högfungerande Aspergers Syndrom så nu har jag fått fler aha-upplevelser om varför jag är och har varit som jag är, känns jätteskönt.
Det stora problemet är omgivningens brist på förståelse och oviljan att ta till sig kunskap om diagnosen vilket ger mig mycket bekymmer, ångest och ilska för att jag är som jag är. Men jag har ändå förlikat mig med mig själv och nonchalerar och låtsas inte höra pikar och annat trams från vissa personer. Som tur är har jag mina underbara barn som hela tiden säger att de älskar mig som jag är <3